29 juli. Dag 2 i Lykkes liv.
Så kom hon äntligen, vår lilla Lykke.
Förlossningen gick som en dröm. Jag vaknade 01.30 natten till igår och kände att det nog visst var dags nu. Jag gick upp och räknade; 2-4 minuter mellan varje värk. Så kom lillasyster Lina hit för att ta hand om Vera och Alma-Lee och hon blev konfunderad när jag mitt i värkarbetet satte igång med att borsta tänderna. Vi packade ut oss i bilen och 03.15 var vi framme vid förlossningen i Kristianstad, där mamma mötte upp.
Efter ungefär 10 värkar, lite mixtrande med diverse linsskydd på kameror, skrik efter en tidsmaksin (en skalman-variant), skrik om att jag-tänker-fan-inte-vara-här-och-föda-barn, en kontrollerad andning och 3 krystvärkar så tog jag själv emot vårt fjärde barn på väg ut i livet. Klockan stod på 04.14. Känslan var enorm; jag har fött fyra barn, men detta är det första barnet jag "fött på egen hand".
Så lade jag upp henne på mitt bröst, en alldeles skrikande, levande, varm och lite hal flicka och den svarta rullgardin som ofta legat i mitt sinne de senaste tre åren försvann. Jag kan inte beskriva känslan mer än som fulländan.
Nu sitter jag här hemma. Jag njuter av att ha en glupskt sugande liten Lykke vid bröstet. Njuter av att se Christian somna henne på vant barna-vis, njuter av att se Alma och Vera som förundrade av nytt liv. Njuter av att lyssna till barn.
Jag har mycket att skriva och många tankar att dela med mig av, men just nu vill jag bara titta på lilla Lykke och lukta på vårt mirakel.
Förresten så passade det inte helt och hållet med Lykke -Li så hennes namn är Lykke Löv.
Jag kommer att lägga upp bilder om ett par dagar, men ni kan se de tre fina systrarna på www.födda.nu tillsvidare.
Stort tack till er alla som följt oss och tusen tack för alla era kommentarer!
Catarina
Förlossningen gick som en dröm. Jag vaknade 01.30 natten till igår och kände att det nog visst var dags nu. Jag gick upp och räknade; 2-4 minuter mellan varje värk. Så kom lillasyster Lina hit för att ta hand om Vera och Alma-Lee och hon blev konfunderad när jag mitt i värkarbetet satte igång med att borsta tänderna. Vi packade ut oss i bilen och 03.15 var vi framme vid förlossningen i Kristianstad, där mamma mötte upp.
Efter ungefär 10 värkar, lite mixtrande med diverse linsskydd på kameror, skrik efter en tidsmaksin (en skalman-variant), skrik om att jag-tänker-fan-inte-vara-här-och-föda-barn, en kontrollerad andning och 3 krystvärkar så tog jag själv emot vårt fjärde barn på väg ut i livet. Klockan stod på 04.14. Känslan var enorm; jag har fött fyra barn, men detta är det första barnet jag "fött på egen hand".
Så lade jag upp henne på mitt bröst, en alldeles skrikande, levande, varm och lite hal flicka och den svarta rullgardin som ofta legat i mitt sinne de senaste tre åren försvann. Jag kan inte beskriva känslan mer än som fulländan.
Nu sitter jag här hemma. Jag njuter av att ha en glupskt sugande liten Lykke vid bröstet. Njuter av att se Christian somna henne på vant barna-vis, njuter av att se Alma och Vera som förundrade av nytt liv. Njuter av att lyssna till barn.
Jag har mycket att skriva och många tankar att dela med mig av, men just nu vill jag bara titta på lilla Lykke och lukta på vårt mirakel.
Förresten så passade det inte helt och hållet med Lykke -Li så hennes namn är Lykke Löv.
Jag kommer att lägga upp bilder om ett par dagar, men ni kan se de tre fina systrarna på www.födda.nu tillsvidare.
Stort tack till er alla som följt oss och tusen tack för alla era kommentarer!
Catarina
27 juli. Vecka 40+5: Om en evig sommar och en evig graviditet.
Jag är kort sagt inte vän med värmen. Jag har aldrig varit speciellt mycket för heta dagar med mycket sol, inte långa dagar på stranden i sommarhetta heller. Nej, jag har alltid tyckt mer om var som kallas för oväder (O-väder? Ett slags icke-väder alltså?), regn och svala sommarkvällar. Då blir jag glad. Nu är jag inte så glad. Jag tycker att det är alldeles för varmt. Kort och gott.
Jag är däremot vän med mina förvärkar. Jag har ganska regelbundna värkar med ungefär 10-40 minuter emellan. Jag vet hur min kropp fungerar. Den vill träna och vila, träna och vila. Jag däremot skulle vilja att den bara sätter lite sprutt på sig själv, men jag får lungt följa med i den takt som "mitt jag" själv bestämmer... Jag vilar ganska mycket nu, dvs. igår och idag. I förmiddags så körde vi till affären i Kristianstad för att handla lite och vips så kom slemproppen. Det känns ju lite lovande. Jag har köpt hem en drös med tidningar som jag bäddar ner mig i sängen tillsammans med. Jag öppnar för tvärdrag mellan sovrummen och sätter på fläkten; den är guld värd.
Så egentligen borde jag inte vara så lite glad som jag är. Men jag är ganska trött och otålig. Jag ska försöka bli en bättre människa imorgon. Eller kanske redan ikväll, för mina barns skull.
Stort tack för alla kommentarer som jag läser om och om igen!
Alma och jag vilar i soffan 2008-07-17.
Catarina
Jag är däremot vän med mina förvärkar. Jag har ganska regelbundna värkar med ungefär 10-40 minuter emellan. Jag vet hur min kropp fungerar. Den vill träna och vila, träna och vila. Jag däremot skulle vilja att den bara sätter lite sprutt på sig själv, men jag får lungt följa med i den takt som "mitt jag" själv bestämmer... Jag vilar ganska mycket nu, dvs. igår och idag. I förmiddags så körde vi till affären i Kristianstad för att handla lite och vips så kom slemproppen. Det känns ju lite lovande. Jag har köpt hem en drös med tidningar som jag bäddar ner mig i sängen tillsammans med. Jag öppnar för tvärdrag mellan sovrummen och sätter på fläkten; den är guld värd.
Så egentligen borde jag inte vara så lite glad som jag är. Men jag är ganska trött och otålig. Jag ska försöka bli en bättre människa imorgon. Eller kanske redan ikväll, för mina barns skull.
Stort tack för alla kommentarer som jag läser om och om igen!
Alma och jag vilar i soffan 2008-07-17.
Catarina
25 juli. Vecka 40+3: Om trotsig gravid kvinna med minst lika trotsiga förvärkar.
Kort uppdatering, eftersom jag är ganska trött och bara vill sova:
Idag har jag trotsat eventuell förlossningen genom att:
1/ Storhandla i Kristianstad
2/ Klippt gräsmattan
3/ Grillat hemma hos fina vänner.
4/ Surat över goda tacos.
Trots detta så har jag haft förvärkar hela dagen. Till dessa, nu ikväll, har jag också lite mensvärk igen. Men jag vet nog att min kropp brukar vilja skoja med mig. Lika väl som att det kan vara dags inom några timmar, så kan det också dröja flera dagar till.
Nu ska jag sova...
Catarina
Idag har jag trotsat eventuell förlossningen genom att:
1/ Storhandla i Kristianstad
2/ Klippt gräsmattan
3/ Grillat hemma hos fina vänner.
4/ Surat över goda tacos.
Trots detta så har jag haft förvärkar hela dagen. Till dessa, nu ikväll, har jag också lite mensvärk igen. Men jag vet nog att min kropp brukar vilja skoja med mig. Lika väl som att det kan vara dags inom några timmar, så kan det också dröja flera dagar till.
Nu ska jag sova...
Catarina
23 juli. Vecka 40+1: Om saker som man kan ägna sig åt istället för att föda barn.
Jag är otroligt uttråkad. Efter en natt med ganska ordentliga förvärkar, som inte tog slut förren solen gått upp strax efter klockan fyra, så sov jag bort hela förmiddagen. Jag är av jag -tycker -inte-om-att-vila-utan-vill-mycket-hellre-gå-upp-tidigt-för-att-komma-igång-med-dagen-typen. När jag äntligen kom upp runt elva så var jag sur. Jag fick anstränga mig för att inte låta det gå ut över mina stackars barn, och det lyckades jag ganska bra med.
Under eftermiddagen satte jag och Alma-Lee igång med att möblera om på hennes rum, städa skrivbordet och sortera alla små, små pappersbitar som hon sammanlagt ägnat dagar åt att varsamt klippa itu. Christian och Vera tog tag i lekrummet på nedanvåningen, städade, lekte och även där, sorterade om vartannat. Allt blev klart lagom till barnen skulle somna vid 19-tiden och nu är det otroligt skönt och välstädat. Jag känner mig som en riktig perfektionist och det kanske kan ha ett samband med all Ajaxdoft som sprids i huset?
Ikväll blev det tacos igen och jag förstår min lillebror som kärleksfullt kallar mig för sjuk i huvudet... Gott var det iallafall!
Nu ska jag spela lite yatzy med min man, sen är det dags att ligga ner och förvärka lite.
Catarina
"Är det inte dagen D idag?"
Tivoliparken den 22 juli 2008. Enastående fotograf: Lina Löv.
"Då tar jag väl en tugga till då och fortsätter vänta..."
Tivoliparken i Kristianstad 22 juli 2008.
Under eftermiddagen satte jag och Alma-Lee igång med att möblera om på hennes rum, städa skrivbordet och sortera alla små, små pappersbitar som hon sammanlagt ägnat dagar åt att varsamt klippa itu. Christian och Vera tog tag i lekrummet på nedanvåningen, städade, lekte och även där, sorterade om vartannat. Allt blev klart lagom till barnen skulle somna vid 19-tiden och nu är det otroligt skönt och välstädat. Jag känner mig som en riktig perfektionist och det kanske kan ha ett samband med all Ajaxdoft som sprids i huset?
Ikväll blev det tacos igen och jag förstår min lillebror som kärleksfullt kallar mig för sjuk i huvudet... Gott var det iallafall!
Nu ska jag spela lite yatzy med min man, sen är det dags att ligga ner och förvärka lite.
Catarina
"Är det inte dagen D idag?"
Tivoliparken den 22 juli 2008. Enastående fotograf: Lina Löv.
"Då tar jag väl en tugga till då och fortsätter vänta..."
Tivoliparken i Kristianstad 22 juli 2008.
22 juli. Vecka 40+0: Om min stora tunga bebis i den stora tunga magen.
Jag känner mig gråmulen och solskensglad om vartannat. Men jag börjar bli otålig. Jag längtar förskräckligt efter att de där riktiga värkarna ska sätta igång. Idag har jag dock lagt till med lite mensvärk som drar lite bak i ryggen, men om jag skulle gissa så ligger hon nog där hon ligger till helgen iallafall.
Idag var det besök hos barnmorskan och allt var som det skulle. Jag har gått upp ett kilo till, eller ska jag säga Lykke-Li, och väger nu 77.3 kilo. Det är mitt rekord. Med de andra tre har jag hamnat på 73 kilo som "slutvikt".
Det jag mest vill skriva är att jag är trött, glad, arg så det fräser om det, glad igen, ledsen för allt, tung, ful, för stor för alla kläder som bara är för små, fin, arg, hungrig, kissnödig, varm om fötterna, ganska fin i mina ringar, trött och trött och trött... Gravid!
Nu ska jag äta tacos. Det gör jag ungefär varannan kväll. Det är gott.
Jag och Alma-Lee vid Lyngsjö, den 15 juli 2008.
Catarina
Idag var det besök hos barnmorskan och allt var som det skulle. Jag har gått upp ett kilo till, eller ska jag säga Lykke-Li, och väger nu 77.3 kilo. Det är mitt rekord. Med de andra tre har jag hamnat på 73 kilo som "slutvikt".
Det jag mest vill skriva är att jag är trött, glad, arg så det fräser om det, glad igen, ledsen för allt, tung, ful, för stor för alla kläder som bara är för små, fin, arg, hungrig, kissnödig, varm om fötterna, ganska fin i mina ringar, trött och trött och trött... Gravid!
Nu ska jag äta tacos. Det gör jag ungefär varannan kväll. Det är gott.
Jag och Alma-Lee vid Lyngsjö, den 15 juli 2008.
Catarina
13 juli. Vecka 38+5: Om trötthet, styrka och längtan.
Efter kalas vid fyra olika tillfällen den senaste veckan är jag ganska trött. Jag har bakat, gjort mig iordning varje dag för att möta människor, hållt Alma-Lee på så gott humör som möjligt, sjungit Vi gratulerar och hurrat. Så, jag är ganska trött. Jag är tacksam över semestertiden vi har tillsammans ytterligare en vecka; den gör det möjligt för mig att bara bygga barn och vila ordentligt inför förlossningen.
Förvärkarna kommer och går, men jag tror nog att det tar två veckor till innan hon kommer ut till oss. Det känns så. Min mage är i vägen nu och jag längtar efter att kunna sitta med Alma-Lee och Vera i famnen och bara krama dem. Jag längtar bort från foglossning och till en ny liten flicka som ska leva här med oss.
Om två dagar är det dags för nästa besök hos Lotta. Jag hoppas att hon säger att magen har sjunkit betydligt och att hon absolut snart kommer.
Vi har förberett oss ganska väl nu. Vi har suttit länge och pratat om erfaranheter om våra förlossningar tillsammans med mamma, eftersom hon ska vara med denna gången. Skälen är tre: videokamera, digitalkamera och kärlek. Det är klart att fina mamma ska se ett av sina barnbarn födas. Egentligen skulle hon varit med när Vera föddes, men då behövde hon finnas hos Alfons.
Vi har beslutat oss för att föda i Kristianstad, nära våra barn och vårt hem. Vi kommer att finnas bland de andra nyfödda på www.födda.nu när vi är klara. När jag födde Alma-Lee och Vera så använde jag mig av TENS-apparat, men denna gången vill jag vara så obunden som möjligt. Jag litar på min egen förmåga att kunna och att orka föda. Jag har min andning, min man och min styrka.
Jag och min mage 7 juli, vecka 37+6.
Catarina
Förvärkarna kommer och går, men jag tror nog att det tar två veckor till innan hon kommer ut till oss. Det känns så. Min mage är i vägen nu och jag längtar efter att kunna sitta med Alma-Lee och Vera i famnen och bara krama dem. Jag längtar bort från foglossning och till en ny liten flicka som ska leva här med oss.
Om två dagar är det dags för nästa besök hos Lotta. Jag hoppas att hon säger att magen har sjunkit betydligt och att hon absolut snart kommer.
Vi har förberett oss ganska väl nu. Vi har suttit länge och pratat om erfaranheter om våra förlossningar tillsammans med mamma, eftersom hon ska vara med denna gången. Skälen är tre: videokamera, digitalkamera och kärlek. Det är klart att fina mamma ska se ett av sina barnbarn födas. Egentligen skulle hon varit med när Vera föddes, men då behövde hon finnas hos Alfons.
Vi har beslutat oss för att föda i Kristianstad, nära våra barn och vårt hem. Vi kommer att finnas bland de andra nyfödda på www.födda.nu när vi är klara. När jag födde Alma-Lee och Vera så använde jag mig av TENS-apparat, men denna gången vill jag vara så obunden som möjligt. Jag litar på min egen förmåga att kunna och att orka föda. Jag har min andning, min man och min styrka.
Jag och min mage 7 juli, vecka 37+6.
Catarina
6 juli. Vecka 37+5: Om slutspurten. Om längtan.
Jag vaknar till en ny dag och tänker tanken att vi har kommit en dag närmare vår flicka i magen. Just nu längtar jag som jag aldrig tidigare gjort. Jag kan inte tänka mig mätt på tanken att hon ska födas ur min kropp, sova vid mitt bröst och lära sig om livet som vi lever. Jag kan inte sluta tänka på frågor som vem hon är och hur hon ser ut.
Just nu har jag mycket förvärkar och svårt att sova skönt om nätterna. Det är guld värt att Christian har semester. Det innebär att vi delar det största ansvaret för hemmet, och att han i sin tur tar det mesta vad gäller barnen utanför magen. Jag för min del sköter "ansvaret" för barnet i mig.
Den 30 juni var vi på kontroll hos barnmorskan Birgitta och allt var bra. Jag har fint blodtryck och järnvärdet ligger på 130. Jag har gått upp 12 kilo sedan inskrivningen i december och det är bra med det också tycker jag. Hjärtljuden ligger runt 130-140 om jag inte minns fel och hon är fixerad.
Häromdagen var Kajsa hos oss och då passade vi på att göra den sista gipsmagen. Det gick snabbt och den blev väldigt fin.
Annars så har jag mest ägnat mig åt att "boa". Jag har satt upp hyllor, sorterat barnkläder, hängt upp vår leandervagga i vardagsrummet, sytt en omgång sängkläder till Lykke-Li (det har jag gjort till de andra barnen också), lagat vår liggvagn och packat väskan. Vad vi har kvar är den obligatoriska förlossningsplanen och att packa till Alma-Lee och Vera. Så nu ska hon ju bara komma också. Men innan dess så ska jag äta och vila.
Fina hjärtljud och en nöjd blivande fyrabarnsmor.
Catarina
