10 juni. Vecka 34+0: Om tiden och ultraljud.
Tiden rinner iväg och det har gått tre veckor sedan jag satte text i denna bloggen. Vi har varit hos Lotta en gång, på det sista ultraljudet den 2 juni och vi ska på kontroll igen den 13 juni, nu på fredag alltså. Allt är bra i magen. Lykke -Li har vänt på sig och lagt sig alldeles som hon ska. Nu känner jag igen min mage igen, likaså tyngden neråt. Det känns bra.
Jag har så smått påbörjat nedräkningen, och börjat inse att hon kommer att komma ut. Det har varit likadant de tidigare graviditeterna också, med trögheten alltså. Jag tror aldrig riktigt på att det ska komma ett barn.
Under pågående storhandling på Ica idag, så höll jag på att börja gråta, allt efter att Vera gav mig en stor blöt puss och var sådär Vera-söt som bara hon är. Jag är ganska dryg att vara gift med, men försöker ändå att halvera antalet känslostormar och vredesutbrott. Mot barnen är jag oftast snäll, men Christian däremot får ta ett och annat; det är ju trots allt hans fel att jag är som jag är. Skämt åsido, men jag längtar efter ett lugnare jag.
Ultraljudet var fint. Jag minns bäst hennes sugrörelser som vi såg så tydligt. Det är fantastiskt att kunna få en stund att se in på det ofödda lilla livet. Vikten på henne den 2/6 beräknade Lotta till 2021 gram. Jag tror att hon kommer att väga mellan 3800-4000 gram. Vad tror ni? Dessutom tror jag att jag kommer att gå ett par dagar över tiden. Lite om de tre andra:
Alfons Gunnar Malcolm, beräknad till 13 juni 2002. Föddes den 12 juni 2002, en dag innan utsatt datum. Vägde 3830gram och var 53 cm lång.
Alma-Lee Evy Rosa Birgitta, beräknad till den 26 juni 2004. Föddes den 5 juli 2004, 9 dagar efter utsatt datum. Vägde3050 gram och var 50 cm lång.
Vera Ingrid Malica Kata, beräknad till den 23 september 2006. Föddes den 25 september 2006, 2 dagar sen. Vägd 3700 gram och var 51 cm lång.
Lykke-Li, beräknad till 22 juli 2008.
I helgen så var jag och Alma-Lee hemma hos Ditte i Motala. Det var sista chansen eftersom hon ska flytta ner till Skåne igen. Resan gick bra, trots värmen och jag är imponerad över att Alma-Lee kunde hålla humöret uppe i nästan 40 mil. På vägen hem kom den klassiska frågan Är vi snart hemma? redan efter 5 mil på motervägen... Men det var enda gången. Bilden på mig och Alma är tagen vid Motala Kanal, nere vid Motormuséet.
Mamman med Lykke-Li i magen och Alma i famnen. Motala den 7 juni 2008.
Catarina
Jag har så smått påbörjat nedräkningen, och börjat inse att hon kommer att komma ut. Det har varit likadant de tidigare graviditeterna också, med trögheten alltså. Jag tror aldrig riktigt på att det ska komma ett barn.
Under pågående storhandling på Ica idag, så höll jag på att börja gråta, allt efter att Vera gav mig en stor blöt puss och var sådär Vera-söt som bara hon är. Jag är ganska dryg att vara gift med, men försöker ändå att halvera antalet känslostormar och vredesutbrott. Mot barnen är jag oftast snäll, men Christian däremot får ta ett och annat; det är ju trots allt hans fel att jag är som jag är. Skämt åsido, men jag längtar efter ett lugnare jag.
Ultraljudet var fint. Jag minns bäst hennes sugrörelser som vi såg så tydligt. Det är fantastiskt att kunna få en stund att se in på det ofödda lilla livet. Vikten på henne den 2/6 beräknade Lotta till 2021 gram. Jag tror att hon kommer att väga mellan 3800-4000 gram. Vad tror ni? Dessutom tror jag att jag kommer att gå ett par dagar över tiden. Lite om de tre andra:
Alfons Gunnar Malcolm, beräknad till 13 juni 2002. Föddes den 12 juni 2002, en dag innan utsatt datum. Vägde 3830gram och var 53 cm lång.
Alma-Lee Evy Rosa Birgitta, beräknad till den 26 juni 2004. Föddes den 5 juli 2004, 9 dagar efter utsatt datum. Vägde3050 gram och var 50 cm lång.
Vera Ingrid Malica Kata, beräknad till den 23 september 2006. Föddes den 25 september 2006, 2 dagar sen. Vägd 3700 gram och var 51 cm lång.
Lykke-Li, beräknad till 22 juli 2008.
I helgen så var jag och Alma-Lee hemma hos Ditte i Motala. Det var sista chansen eftersom hon ska flytta ner till Skåne igen. Resan gick bra, trots värmen och jag är imponerad över att Alma-Lee kunde hålla humöret uppe i nästan 40 mil. På vägen hem kom den klassiska frågan Är vi snart hemma? redan efter 5 mil på motervägen... Men det var enda gången. Bilden på mig och Alma är tagen vid Motala Kanal, nere vid Motormuséet.
Mamman med Lykke-Li i magen och Alma i famnen. Motala den 7 juni 2008.
Catarina
