6 juli. Vecka 37+5: Om slutspurten. Om längtan.
Jag vaknar till en ny dag och tänker tanken att vi har kommit en dag närmare vår flicka i magen. Just nu längtar jag som jag aldrig tidigare gjort. Jag kan inte tänka mig mätt på tanken att hon ska födas ur min kropp, sova vid mitt bröst och lära sig om livet som vi lever. Jag kan inte sluta tänka på frågor som vem hon är och hur hon ser ut.
Just nu har jag mycket förvärkar och svårt att sova skönt om nätterna. Det är guld värt att Christian har semester. Det innebär att vi delar det största ansvaret för hemmet, och att han i sin tur tar det mesta vad gäller barnen utanför magen. Jag för min del sköter "ansvaret" för barnet i mig.
Den 30 juni var vi på kontroll hos barnmorskan Birgitta och allt var bra. Jag har fint blodtryck och järnvärdet ligger på 130. Jag har gått upp 12 kilo sedan inskrivningen i december och det är bra med det också tycker jag. Hjärtljuden ligger runt 130-140 om jag inte minns fel och hon är fixerad.
Häromdagen var Kajsa hos oss och då passade vi på att göra den sista gipsmagen. Det gick snabbt och den blev väldigt fin.
Annars så har jag mest ägnat mig åt att "boa". Jag har satt upp hyllor, sorterat barnkläder, hängt upp vår leandervagga i vardagsrummet, sytt en omgång sängkläder till Lykke-Li (det har jag gjort till de andra barnen också), lagat vår liggvagn och packat väskan. Vad vi har kvar är den obligatoriska förlossningsplanen och att packa till Alma-Lee och Vera. Så nu ska hon ju bara komma också. Men innan dess så ska jag äta och vila.
Fina hjärtljud och en nöjd blivande fyrabarnsmor.
Catarina
Vilken av magarna har varit störst, nu när du kan jämföra, alltså?
Å, fina stora härliga Catarina!
Varma kramar!
Ooaaa, vad spännande. De är ju bara inte klokt att hon faktiskt ligger där inne alldeles färdig och klar. Mirakel!
Nu är ju du förvisso en fantastiskt ung fyrabarnsmor, men jag måste ändå fråga om du märker av att kroppen hanterar graviditeten annorlunda med stigande ålder? Jag som börjar närma mig 35 är ju väldigt sugen på en liten trea och jag tror att min käre man börjar känna av bebisnerven också (han behövde visst bara sova ikapp ett år eller så!) men alla verkar tycka att det tredje barnet sliter så på kroppen. Nog för att det skulle vara värt det ändå förstås, men det kan ju vara intressant att höra ditt expertutlåtande :-)
Jag ser fram emot att få läsa inlägget om Lykke-Lis ankomst och ta del av den stora glädjen, om än på långt håll.
Kära syster, vi i grannhuset längtar också efter lilltjejen, inget gjuter hopp om framtid så som nyföddhetsdoft. Och Christina i Torslanda; Tredje barnet sliter men det är det värt alla gånger. Lycke till om det blir en tredje!
Åh vad mysigt att Lykke-Li snart kommer till er fina familj..
Åh ja dom frågorna känner jag igen, vem finns i magen?! Jag och sambon pratade om det igårkväll och undrar lite om denna bebis får bruna eller blå ögon, mycket hår eller lite hår osv.
Jättefin mage du har Catarina:)
Förresten ska du föda i K-stad nu, du födde väl Vera i Lund?
Många varma kramar Elin.
Du är så vacker så vacker.... :-)
Stort lycka till om du inte hinner skriva igen innan Lykke-Li tittar ut!!!
Kramar Johanna
Vilken underbar mage!
Det är verkligen en speciell känsla att vänta på en ny liten människa...
Många kramar
Åh vilken härlig mage :) Lycka till, från en fembarnsmamma.
