16 november. Vecka 8+0: lagad tand, trötthet och en ny graviditetsvecka.

Jag har lagat min tand och det gick så bra att jag nästan somnade hos tadläkaren; hon har botat min skräck. Vi har haft en bra dag, men starx efter klockan 13 fick vi säga hejdå till familjen Färlesjö,  eftersom mitt trötthet blev för stark. När vi kom hem så lade vi en stor madrass på det kalla golvet framför kaminen, där vi nästan somnade alla tre (fyra, fem?). Christian kom hem och vi åt prinskorv men potatismos: gott! Det smakade som det brukar!
Jag och Alma-Lee körde ner till Alfons, tände ljus och gav honom en massa godis som han gillade. Det kändes sorgset idag. Sorgset och kallt. Vi köpte en fin stor blå blomma med glitter på till honom som vi satte i vasen.

Nu längtar jag efter en lång och skön helg, som börjar ikväll med Idol och jordnötsringar!

Catarina

15 november. Vecka 7+6: tandvärk och busiga barn.

Idag har jag haft tandvärk hela dagen. Jag har struntat i att ta smärtstillande eftersom jag vill att bebisen bara ska få i sig det bästa möjliga. Så har jag tänkt under alla graviditeter, dock med delade resultat, vilket borde innebära att det nog kvittar? Men istället har det värkt och jag har försökt fokusera värken till fötterna. Det gick ett tag, sen var den tillbaka i tanden igen. Jag har ringt till min fina kurdiska tandläkare och hon hade en tid till mig imorron klockan 07.40. Barnen ska leka frukost och morgon hos Robin. Det känns bra att dom är där. Tack, tack.

Idag har jag varit så hungrig så att jag dukade lunch till barnen och mig redan halv tio. Alma-Lee sa Men mamma, vi åt ju precis frukost, vilket inte var helt sant; det hade faktiskt gått nästan två timmar. Mellanmålet bestod utan pannkakor med grädde och sylt och det var framdukat runt 13-tiden. Mmmm....mat.

Det som däremot inte är mmmm, är disk, smuts och kvarliggande vatten under diskstället som blir vitt efter ett par dagar utan avtorkning; urk! Jag har diskat, torkat av och plockat undan. Däremellan har jag ritat, skällt, bytt bajsiga blöjor, sjungit, eldat, pratat i telefon, tittat i kylen och suktat efter pepsin men hejdat mig för att rädda min onda tand, tagit in/kastat ut kattorna, pussats och läst en och annan saga.

Nu ska jag... Göra ingenting!

Catarina

14 november. Vecka 7+5: Alma-Lee och trötthet.

Igårkväll berättade vi för Alma-Lee att hon ska bli storasyster igen.
Mamma: Vet du. Det ligger en liten bebis i min mage.
Alma: Få se!
Så pratade vi om bebisen och om att den kommer ungefär när hon ska fylla fyra år, om att Alfons blir storebror igen, Vera storasyster och om att hon ska få hålla den. Vi tittade i "Ett barn blir till", den nya med en hel drös fina bilder, och hon visade var allt fanns på kroppen. När hon fått svar på frågor om fostersäcken och att bebisen ligger i vatten hela tider så sa hon konstigt.

Annars är jag väldigt trött och känner det som om jag skulle kunna gråta för det mesta. Illamående-ridån har inte fallit ner ännu, men jag har konstiga smaker; idag köpte jag två winerbröd, tog en tugga och fick spotta ut den igen! Äckligt. Mycket äckligt!

Nu ska jag lägga mig på soffan, möta tevens värld och somna tidigt.

Catarina

13 november 2007. Vecka 7+4: olika symptom som skulle kunna påvisa graviditet.

Förvirring.
Kantborttagning vad gäller mackan.
Kväljning när anonym syster pratar om sina biffar.

Catarina

13 november 2007. Vecka 7+4: Graviditetskalender.

Jag använder mig av denna sidan för att läsa om min graviditet. Jag använde den när jag väntade Alma-Lee och Vera också. Där finns allt man vill veta. Allt det där vanliga iallafall.

Barnet är planerat till den 27/6 2008. Det datumet kommer säkert att ändras, då återkommer jag med det.

www.vardguiden.se/PregnancyCalendar.asp?c=3292&ArticleID=5522

Catarina


13 november 2007. Vecka 7+4: Tillkännagivanden.

Lördagen den 10 november: Vi anar bebis i magen och kör ner till Alfons för att berätta. Det känns konstigt, men vi kunde höra hans jippi inom oss. Båda två.
Söndagen den 11 november: Mamma får veta och blir glad och klart överraskad.
Måndagen den 12 november: Malin och Olle samt Emma och Robin får sig en stor överraskning som fortfarande känns overklig för oss. Det blev kramkalas och ett par "är det sant?".
Tisdagen den 13 november: Jag ringer Ditte för att berätta och även här går beskedet hem med glädje. Senare ringer Lina och vi pratar ett tag om allmänna saker när jag plötsligt inser att jag ju kan berätta det för henne också: Lina gråter. Av glädje. Så pratar vi om att juni är en bra månad.
Jag ringer Mikael, Tobbe och Jessica. Luren fylls av skratt, grattis och glädje. Tobbe gråter.
Nu har jag pratat med Jennie. Det var gott att få berätta det för henne. Jag är säker på att vi hade haft ett litet kramkalas om det inte varit för alla milen emellan oss. Vi tar igen det sen.

Jag känner mig plötsligt lite gravid...

På det hela taget känns det bra att berätta för var och en när det passar oss. Jag längtar efter att få berätta för Alma-Lee, men när hon vet så kommer alla att veta. Nu är det fortfarande nytt och hemligt. Jag hoppas att ingen tar illa upp och ser någon rangordning bland oss alla. Jag har ju inte ens berättat det för Kajsa eller Jennie. Än mindre alla andra nära och kära. Nåväl. Tids nog.

Catarina


12 november 2007. Vecka 7+3: Graviditet positiv.

Efter fyra tester, alla svagt positiva, inser jag sakta att jag faktiskt är gravid. Det är ingen himlastormande lycka, utan ett mer overkligt är jag? Jag har inte haft tankarna på en graviditet, men nu får jag svar på varför jag de senaste veckorna varit tröttare än vanligt, lite yr och givetvis; ingen mens.

Idag ringde jag till Lotta på MVC i Kristianstad, samma barnmorska som till Vera. Det var himla bra. Hon är bra. Jag har fått tid för ett tidigt ultraljud den 27/11 klockan 10.30. Det är så spännande och jag hoppas att vi kommer att få bilder med oss hem.

Catarina

Välkommen till min nya blogg!


Nyare inlägg
RSS 2.0